I alla ammonitiska städer sägs David ha tvingat "ut invånarna att arbeta med sågar, järnhackor och järnyxor, och somliga satte han att slå tegel", enligt Andra Samuelsboken 12:31 (Bibel 2000). Versen är svåröversatt, och under lång tid tolkades den som att David dödade invånarna. I 1917 års kyrkobibel står att han överlämnade dem åt eldguden Molok, och i 1883 års normalupplaga att han bl.a. "brände dem upp uti tegelugnar".
David porträtteras i bibeln på ett mångtydigt sätt. Dels finns bilden som en hänsynslös stridsman i de internationella relationerna, en äktenskapsbrytare som låter sin rival Uria dö på slagfältet, som blir osams med sin son, och förfaller till självförebråelse. Dels finns också bilden av en hängiven ledare som var mild mot meningsmotståndare, ärligt ångerfull vid sina brott och synder, återhållsam i konflikten med sonen Absalom, angelägen om sina medborgares bästa och älskade Gud.
Han var både sångare och musiker och har författat ett stort antal klassiska dikter, essäer och psalmer.
David regerade som Israels kung i Hebron i sju år, därefter intog han Jerusalem och gjorde staden till huvudstad. Befästningen på berget Sion blev känd som Davids stad. Han utnämnde i slutet av sin 40 år långa regeringstid sin son Salomo till sin efterträdare. David dateras till första hälften av 900-talet f.Kr..
Och föresten vad ogina bröder!?Fanns det inte andra bröder som slängde sin bror Jakob i brunnen och sålde honom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar