Men en dag i Klarbo

som jag aldrig glömmer!Jag var 15.En riktig solig sommardag var det också.Jag hade fått överta farmors rum,en trappa uppNi ser fönstret öppet!Jag och en flicka som var sommarbarn hos oss,satt i farmors garderob och tittade på gamla kort och sånt.Min farmor hade varit död ett tag,och jag kan säga att hon älskade mig!Nåväl,garderobsdörren öppnas och ett strålande ljussken med min farmor!Hon var klädd som vanligt i en blå klänning med lite vitt krås.Farmor sa,Inger!Du får inte läsa mina brev!Sedan försvann hon bara.Gissa en som blev rädd!Skrek gjorde jag och kastade mig ner.Och skrek,JAG SÅG FARMOR!Pappa blev så arg och sa omöjligt!Men jag visse ju vad jag såg!Kompisen vågade inget säga,för hon såg ju hur rädd jag blev.Mamma snörpte bara med munnen.Men undrar,gör jag.Tror bara att farmor inte ville skrämmas.